Invigning av bärsele

Idag testade vi att ha Julia i bärselen. Nu när hon väger mer än 3,5 kg kan man börja använda den vilket känns skönt. Nu kan hon vara med mig överallt om C jobbar. Hon verkade trivas bra där i då hon somnade i den direkt. Usch jag hoppas förkylningen går över på henne snart. Även fast hon inte verkar berörd av den alls så är det jobbigt för mig att se henne kämpa med hostan och inte kunna göra något. Vi blir inne idag och hoppas på att det blir bättre tills imorgon när det är fredag och allt.

Egentid

Just nu är jag och katten ensamma hemma. Christian och Julia är ute på en promenad. Klädde på Julia ordentligt så att inte förkylningen ska bli värre. Men hoppas att lite luft gör gott för henne. Det känns konstigt att vara ensam. Saknar redan min lilla skrutta. Men det är skönt att kunna få lite egen tid också och ladda batterierna lite.

Sitter och kollar på nattlampor. Känns som det är en ganska bra sak att använda så att man slipper hålla på och tända starka lampor mitt i natten för att amma osv (vilket jag gör nu). Är det någon som kan tipsa om någon bra lampa? Verkar smidigt med en sån man sätter i eluttaget. Kom gärna med förslag.

Denna och den här nedanför hittade jag på jollyroom.se, något att ha??

Denna växlar färg i 3 olika färger

Dumma förkylning

Julia har fått sin första förkylning. Hon är super snorig och hostar :(. Usch vad det är jobbigt att se sin dotter jätte förkyld och inte kunna göra så mycket. Jag tror inte hon lider så mycket av det då hon verkar väldigt pigg och glad. Igår var hon vaken nästan hela dagen och kunde knappt somna på kvällen. Men efter att jag använt nässugen på henne så somnade hon nästan direkt och sen har hon sovit hela natten. Hoppas det snart ger sig denna hemska förkylning. Tror nästan det är jobbigare för mig än för henne faktiskt :(.

BVC och efterkontroll

Idag har vi varit på BVC och efter det vidare till MVC för min efterkontroll.

Besöket på BVC gick bra. Julia hade gått upp nästan 500 gram på 1 vecka och vågen står nu på 3720 gram och en längs på 52,5 cm. Hon har nu gått upp 900 gram sedan födseln. Jag blir så glad när jag ser att vikten går uppåt och att amningen äntligen ger resultat. Det var kämpigt med den i början men nu äntligen har det kommit igång. Hon är en fantastisk liten tjej och igår fick pappa Christian det första leendet från henne och i morse var det min tur att få se henne le. Den lycka jag kände då går inte att beskriva. Mina tårar bara sprutade. Tänk att man kan älska en sådan liten varelse så himla mycket och göra vad som helst för henne. Är så otroligt stolt över den lilla krabaten och så tacksam för att hon får vara just min och Christians... KÄRLEK!!!

Besöket hos MVC gick även det bra. Vår BM fick se lillan och hon tyckte det var så kul att få se vem det var som låg i min mage. Julia sov under hela besöket som tog ca 1 timme. Vi pratade igenom hur förlossningen hade gått och hur vi tycker att det fungerar att vara en familj nu osv. Därefter blev det undersökning down there och allt såg bra ut. Jag knep på bättre än det flesta sa hon och det fanns några enstaka trådar kvar som ska försvinna men jag blev godkänd :D. Så skönt att ha det gjort. Anledningen till att jag fick komma på efterkontroll 4 veckor efter förlossning (det brukar vara 6-8 veckor efter) var för att jag förlorade så mycket blod under förlossningen och därför ville hon träffa mig tidigare för att kolla mina värden och blodtryck osv. Men alla värden såg bra ut så allt var i sin ordning. Hon sa också att det är väldigt ovanligt att förlossningarna går så fort som min gjorde och att vi måste åka in direkt när jag känner av värkar vid en eventuell andra förlossning i framtiden. Vi bokade in en tid i mitten av april då jag ska sätta in p-stav. Känns så skönt att ha efterkontrollen avklarad och att allt såg bra ut. Fick även min förlossningsjournal utskriven av BM. Så kul att läsa om vad de gjorde och den exakta tidpunkten :).

Nu ska jag ta en kopp te och något gott till det medan min lilla älskling sover. C åkte precis iväg för att jobba sitt första kvällspass för denna vecka så vi får klara oss själva ikväll, men det ska nog gå fint :).

Älskar verkligen denna bilden. hon ser ut som en liten rumpnisse <3

Julias första skor

Idag fick Julia sina första skor av sin farfar! Älskar verkligen Converse så det ska bli roligt sen när hon kan ha de. Det är storlek 17 så förmodligen passar de till sommaren :).

För övrigt har vi nu börjat lägga Julia i sin egen säng på nätterna och i natt blir det tredje natten som hon sover där och än så länge går det strålande. Är så fantastiskt stolt över henne, hon är så duktig!!

En gång var hon bara min...

Har precis kommit hem efter att ha varit på familjerättsbyrån och skrivit på massa papper om att Christian är pappa och att vi ska ha gemensam vårdnad. Så om några dagar är Julia även dotter till Christian rent juridiskt. Känns skönt att ha fått det fixat.

Jag har dragit på mig en rejäl förkylning så resten av dagen spenderas inomhus i hopp om att den snart ska ge sig.

Ledsen för att det inte blir så mycket uppdateringar här nu. Har lite annat att göra på dagarna och det är svårt att hinna med allt ensam nu när Christian har börjat jobba igen. Men jag hoppas ni kikar in här ibland och fortsätter följa mig.

Förlossningsberättelse

Tänkte att jag skulle försöka mig på att skriva ner förlossningsberättelsen nu när jag fortfarande har den i minnet. Klockslag osv är cirka tider då jag inte fått någon journal ännu på tidpunkter. OBS: varning för ett långt inlägg.

15/2 kl 04:00
Jag vaknar av att jag är otroligt nödig och går till toaletten. Jag sitter där en stund och när jag torkar mig upptäcker jag någon genomskinlig slemmig massa på pappret, förmodligen är detta slemproppen. Min tanke nu är "är det dags nu??" jag var verkligen inte beredd på det eftersom jag inte haft några känningar alls innan. Jag går och lägger mig en stund till och efter ett tag kommer kraftiga värkar smygandes. Nu är klockan mellan 04 och 05. Jag bestämmer mig för att ringa till koordinatorna på förlossningen för att rådfråga och berättar då att jag fått värkar men att det fortfarande är ganska långa mellanrum emellan. Det var ca 6 minuter mellan varje värk. Koordinatorn säger att jag ska ta två panodil  äta lite frukost och gå och lägga mig en stund så drar det säkert igång senare under dagen,

kl 05:00
Jag tar två panodil och gör i ordning två knäckemackor och ett glas juice. Mat var det sista jag tänkte på just nu men tänkte ändå att det kanske är bra att få i sig något. Jag ringer även till mamma och berättar att jag fått värkar och trött som hon är försöker hon bara lugna mig och säga att det kommer lösa sig. Jag väcker nu Christian och säger att jag har fått värkar så att han kanske kan förbereda sig på att gå upp och åka iväg. Stackarn han hade varit uppe till 02 på natten för att han skulle gå på ett nattpass på kvällen. Men det blev aldrig att han åkte till jobbet. Efter jag ätit går jag och lägger mig och väntar på att tabletterna ska värka men det gör de inte.
kl 05:45
Jag lyckas aldrig somna om och värkarna blir mer och mer kraftiga. Nu klockar jag dem med en värktimer jag hittade som app (kan verkligen rekommenderas att skaffa om ni ska föda snart). Nu kommer värkarna med 3-4 minuters mellanrum och det har blivit mer intensiva. Jag ringer till förlossningen igen och koordinatorn utbrister "det verkar vara bebis på gång". Jag fattar fortfarande inte att det är dags och svarar bara "jasså?". Hon säger att vi ska åka in eftersom jag hade fått lite havandeskapsförgiftning så ville de kolla så att bebisen mådde bra. Jag säger till Christian att vi ska åka in och han går upp utan problem direkt, äntligen var det dags att möta vårt barn som vi längtat så mycket efter.

kl 06:30
Vi ringer till Christian pappa och frågar om han kan komma och hämta oss så att vi kan ta över hans bil efter att vi skjutsat han till jobbet. Inga problem. Medan vi väntar på att han ska komma står jag i hallen med ytterkläderna på och andas igenom varje värk som kommer väldigt ofta nu.

kl 07:00-07:15
Christians pappa kommer och vi kör honom till jobbet och tar sen över bilen för att åka till Östra där vi ska få se vårt barn. Fast jag fattar inte att det är nu vi ska göra det för jag tänkte bara att vi blir säkert hemskickade efter att de har undersökt mig.

kl 07:30-08:00
Vi kommer in till Östra och blir omhändertagna direkt av jättegulliga barnmorskor. Vi fick rum nummer 5. Vi får träffa vår barnmorska Annelie och hennes student Anette. Jag är så tacksam att vi fick just de, helt fantastiska människor. När vi är inne på rummet pratar vi lite och de ber mig beskriva hur det känns. Jag kan i detta nu inte beskriva hur det känns för jag har redan glömt det men föreställ er riktigt riktigt intensiv och kraftig mensvärk och så lägg på smärta till 100% på det.

kl 08:30
Nu undersöker det mig och jag är bara öppen 2 cm. Min första tanke nu är att "nej nu blir vi hemskickade" bara för att de inte skriver in förens man är öppen 3-4 cm. Men det beslutar att hålla mig kvar i 2 timmar för att se om något händer eftersom det läste i min journal att vi har haft snabba förlossningar inom familjen. Jag är så tacksam för att de lät oss vara kvar. Det gjorde att jag blev väldigt lugn och inte alls rädd för att föda. Nu var vi på rätt ställe med professionell personal och Christian var vid min sida, vilket jag också var rädd för innan att han inte skulle vara.

kl 08:30-10:30
I början av denna tiden tog jag lavemang och det lättade verkligen på trycket kan jag säga. Nu började det även komma blod nerifrån och jag kallade på hjälp men de sa att de var helt normalt. Under denna tiden låg jag med CTG och såg lillans hjärta slå fina regelbundna slag och jag såg också hur mina värkar kom och gick. Jag andades igenom de så gott jag kunde  och barnmorskorna sa att jag andades jättebra trots att jag inte gått någon profylaxkurs. De sa också att det bara var att säga till om jag ville testa lustgas eller nåt. Men jag tänkte att är det redan dags för det? Ska det inte kännas ännu mer innan man ska testa det. Men efter en stund blev det bara jobbigare och jobbigare att andas igenom de på egen hand och då bad jag om lustgas. Lustgasen kom att bli min allra bästa vän de närmsta timmarna. Det var en gratis fylla kan jag säga och det var verkligen helt fantastiskt. Jag ville knappt släppa taget om den när de sa till mig att ta bort den en stund för att andas riktig luft. Mellan 10 och 10:30 började de riktiga krystvärkarna komma. Det kändes som att jag skulle bajsa på mig och jag minns att jag sa till barnmorskorna "är det okej om jag bajsar på mig?". Haha självklart var det de men det trodde att det var bebisen som var på väg ut. Tänk vad öppen man blir med allt när man ligger där helt hjälplös. Jag sket fullständigt i att ligga där med benen isär och ha folk som pillade där nere. Man har så mycket annat att tänka på och är så tacksam för att man får hjälp.

kl 10:30-12:30
Nu blir jag undersökt igen och jag är nu öppen 4 cm. Bara 4 cm!! Har jag bara öppnats 2 cm på 2 timmar, fan detta kommer ta tid tänker jag. Men tänk vad fel jag hade. Från att jag var öppen 4 cm till att Julia var ute tog 2 timmar och 15 minuter. Här minns jag inte speciellt mycket just nu. Men om jag får min journal så kan jag lättare se vad som hände under dessa 2 timmar. Efter en stund undersökte de mig igen för de såg hur ont jag hade och att värkarna kom väldigt väldigt tätt nu. Nu var jag öppen 10 cm och det var dags för bebis att komma ut. Jag tryckte och tryckte och när de sa att jag inte fick trycka på bara för att bebisen inte skulle må dåligt och jag inte spricka för mycket blev det jobbigt. Det enda man ville i detta läge var att trycka på. Men det gick och efter några krystvärkar senare var hon ute.

12:43 kom den mest fantastiska prinsessa ut med ett ordentligt skrik och hon var sååå liten. Det minns jag att jag sa när jag såg henne för första gången "vad liten hon är". Hon fick komma upp på mitt bröst. Jag hade fortfarande på mig min privata tröja och bh då vi inte hann med att sätta på en rock. Där fick hon ligga och gosa medan de försökte få ut min moderkaka.

Här minns jag inte klockslagen nåt mer men jag kan ju berätta att det hade svårt att få ut min moderkaka. När det väl fick ut den efter lite mer än 30 minuter från att Julia föddes så tyckte de inte att den såg helt okej ut vilket betydde att jag skulle få åka upp till operation så att de kunde kontrollera om det fanns rester kvar ifrån den. Så efter ca 40 minuter rullades jag upp på narkosen och därmed lämnade jag Julia och Christian på rummet. Det var väldigt jobbigt!! Att inte få umgås med sin familj den första tiden var hemsk men det fanns inte så mycket att göra.
När jag väl kom upp till narkosen möttes jag av säkert 10 pers som skulle ta hand om mig. Jag blev bedövad med EDA från höfterna och enda ner till fötterna för att jag inte skulle känna något. Jag fick ligga med hörlurar som spelade musik medan de höll på och plockade ut resterna och sydde det som jag hade spruckit (vilket inte alls var mycket). Under tiden låg jag och tänkte på vad som egentligen hade hänt. Hade jag verkligen fått barn nu? Men vart var mitt barn då? Ja det hann bli många tankar under tiden som de höll på och grejade. Nu var klockan runt 14:30. När de var klara så blev jag inrullad till uppvaket. Vilken frossa jag hade. Skakade i hela kroppen trots att jag låg inlindad i värmefiltar.

Den berömda brickan fick vi efter att jag kom
tillbaka till förlossningsrummet och uppvaket

Pga av att moderkakan inte ville släppa ordentligt förlorade jag totalt 1,2 liter blod. Det är tydligen ganska mycket vilket gjorde att de höll extra koll på mig med blodtryck osv. Kl 16:00 kommer äntligen Christian och Julia upp till mig och då först kommer mina tårar. Den glädje och lycka jag kände när jag fick dem är obeskrivlig  Där var hon min alldeles egna prinsessa. Så söt och fin och alldeles tyst och lugn. Åh vilken lycka!!


Jag är positivt överaskad över förlossningen. Den blev inte som jag hade tänkt mig. Hade verkligen föreställt mig det värsta men den blev så mycket bättre. Christian var med hela tiden och stöttade mig till tusen och jag är så tacksam för det. Utan honom hade jag inte klarat mig så bra. Jag är så stolt över mig själv att jag klarade det med endast lustgas. Hade ju skrivit i brevet att jag ville ha EDA, bada osv men eftersom allt gick så fort så hann vi aldrig med det. Barnmorskorna räknar ju förlossningen från att man är öppen 4 cm till att bebisen är ute och då tog det 2 timmar och 15 minuter. Helt galet fort för att vara först-föderska  Innan barnmorskorna gick hem så tackade de för att det fick vara med på en fantastiskt fin förlossning och jag tackade de för att det hjälpte mig så bra. Det var så skönt att slippa ha andra barnmorskor för att de var skiftbyte osv, att få ha samma hela tiden var guld värt!! 

Jag har redan glömt bort hur det kändes och oavsett hur jävla ont jag hade där ett tag så är det absolut värt den smärtan den korta tiden som det faktiskt är. För ut kommer något så fantastiskt vackert i vårt fall vår under bara Julia som är världens finaste tjej på alla sätt och vis. Jag är så glad att det var just hon som kom. Får aldrig nog av att kolla på henne. Hon är fantastisk och den kärlek jag känner för henne går inte att beskriva <3<3<3

Jag älskar dig så mycket älskade dotter!!

Lycka, glädje, kärlek!!